Har du cyklat 6½ km utan luft i däcken, i regnet?? Men ska inte klaga med det var inte mysigt alls! Det gjorde jag och när jag kom fram till Vilsta Sporthotell så hade jag gång- och andningsproblem. Men jag hade ett tre timmars möte angående dansledare för Korpen att återhämta mig på så det gick ju bra - livet får en ny chans.
Vid slaget fem var jag innanför dörren hos Papps. Diskmaskin urplockad, kaffe druckigt och smörgås äten -> Promenad mot station för möte med Dansare och vidare till lokalen. 5 km vandring och med Fredrik/Kossan i luren går det gallant - livet får en ny chans.
Intensiv dans i 3½ timme, lite latmaskspauser såklart - men bara lite grann. Trött i ben och fötter och hela kroppen är man och en muskel i ryggen är troligen sträckt >.< Aaaj! Man ska inte hjula om man inte har gjort det på väldigt väldigt väldigt länge. Men det är ju roligt att dansa och benen vill ändå, trots att ryggen protesterar. Robert hjälper mig med mitt dansbegär - livet får en ny chans.
Efter nio nån gång började folket bli hungriga och det blev till att bege sig av. Taskig rygg, trött kropp, tung väska, gå(!) ... Lokalen-> Nyfors-> Brunnsbacken..4 km... inte lockande i stunden. Men Robert är allt trevlig och Marcus mobbas i Roberts lur - livet får en ny chans.
Därefter blir det lite jobbigare, efter att ha bråkat med Petter bara för att han är så dryg :P Så kollar snälle Jan busstider åt mig. Oj då.. sista bussen har redan gått, sommartider. Ringer storebror: "Hej, kan du komma och hämta mig?" .. "Fråga mamma om jag får låna bilen" .. Ringer till morsan (eftersom att Kim var för lat för att gå upp för trappen). Men hon var extremt förbannad för att hon inte hade fattat att jag skulle träna efter mötet som jag skulle på - trots att jag hade berättat det femhundrasextioåtta gånger. Hennes son fick alltså inte låna hennes bil för att hämta hennes dotter. Det innebar att det blev en promenad, för hem var jag tvingad att komma. Men Camilla i telefon insåg vi att det tog 1½ timme att knalla 6 km, dvs medelhastighet på 4 km/h :) Däremot var det inte lika spännande att gå in till morsan förberedd på att bli mördad. Men jag överlevde ingången - livet får en ny chans.

Och än sitter jag här - levande... Jag kanske får uppleva sommaren 2009 också